{
  "$type": "site.standard.document",
  "bskyPostRef": {
    "cid": "bafyreiav4wbcbmnrr66ghlzpc6uhmcto7f2dgm7rxiucgc2ip7qco7j5du",
    "uri": "at://did:plc:pizww5qdgw6kno3aggnu7afe/app.bsky.feed.post/3mpdm6zciz45p"
  },
  "content": {
    "$type": "org.wordpress.html",
    "html": "<p>Den 8 september 1980 i Brandbergen, Haninge kommun, <a href=\"https://en.wikipedia.org/wiki/Brandbergen_murders\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">inträffade ett massmord</a>. Massmord är ovanligt i Sverige och det handlar oftast om en man som skjuter ihjäl hela sin familj och sig själv. Några kända undantag är <a href=\"https://blog.zaramis.se/?s=Risbergska\">morden på Risbergska i Örebro 2025</a>, <a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/02/stureplansmorden-en-av-de-varsta-skjutningarna/\">morden på Sturekompaniet 1994</a>, Flinks masskjutning i Falun 1994, <a href=\"https://blog.zaramis.se/2025/01/23/tingshusmorden-soderhamn-1971/\">morden i Söderhamns tingsrätt 1971</a>, Solbergamorden 1950, Sydowska morden 1932 och Prins Carl-massakern år 1900. Andra liknande dåd är <a href=\"https://gamlagoteborg.se/2015/11/30/mordet-pa-styrbjorn-colliander/\">skjutningen på Cue club i Göteborg 1976</a> och  skolskjutningen i Kungälv 1961.</p>\n<h5>Massmordet i Brandbergen 1980</h5>\n<div style=\"width: 800px\" class=\"wp-caption alignnone\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full\" src=\"https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fb/Brandbergen_-_KMB_-_16001000291724.jpg\" alt=\"Brandbergen\" width=\"790\" height=\"527\" /><p class=\"wp-caption-text\">Brandbergen. Bild: Jan Augustsson / Riksantikvarieämbetet. Licens: <a class=\"mw-mmv-license\" href=\"https://creativecommons.org/licenses/by/2.5\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">CC BY 2.5</a></p></div>\n<p>Söndagskvällen den 7 september 1980 samlades flera personer i en liten bottenvåningslägenhet på Jungfruns gata 401 i Brandbergen, söder om Stockholm. Däribland Väinö Berg, Olavi Mikkonen, Richard Koistinen, Dagmari Berg-Malm (syster till Väinö Berg). Gunnar Palmroth och Palmroths fästmö. De tillbringade kvällen med att dricka tillsammans. Alla var mellan 20 och 35 år gamla, Syskonen Berg och Palmroth var kalé-romer (kallas oftast finska romer i Sverige). Syskonen Berg kom från en familj som redan hade drabbats av upprepade tragedier då flera av deras bröder och systrar tidigare hade mördats.</p>\n<p>Gunnar Palmroth hade en historia av alkoholism och ett långt brottsregister. Bara tio dagar tidigare, den 27 augusti 1980, hade han villkorligt släppts från Karsuddens sjukhus. Där hade han suttit fängslad i ett år efter att ha dömts för våldtäkt. Nyheten om hans frigivning chockade hans släktingar, som inte trodde att han mådde bra och fruktade att något fruktansvärt kunde hända. Sjukhuset hade gjort hans frigivning villkorad av att han avstod från alkohol, men det hoppet uppfylldes inte.</p>\n<p>Redan vid 18-tiden utbröt ett bråk utanför själva lägenheten. Men värre skulle det bli lite senare.</p>\n<p>Enligt polisens rekonstruktioner lämnade Palmroths fästmö lägenheten sent på natten för att ta hand om sitt spädbarn. Kvar fanns Palmroth, Berg, Mikkonen, Koistinen och Berg-Malm. När männen väl hade somnat tvingade Palmroth kvinnan att ha sex med honom under pistolhot. Under överfallet gick pistolen av och dödade henne. När de tre männen vaknade och försökte ingripa vände sig Palmroth mot dem. Han sköt, högg och skar halsen av dem och lämnade dem att blöda ihjäl i lägenheten. Han släpade sedan ut den döda kvinnans kropp och dumpade henne i byggnadens hisschakt.</p>\n<h6>Morden upptäcks</h6>\n<p>Morden upptäcktes nästa morgon, den 8 september 1980, när en släkting besökte lägenheten. Tre män hittades döda i samma rum. Kort därefter hittades kvinnans kropp i hisschaktet. Hyresgästen, som ursprungligen misstänktes vara bland de döda, hittades senare vid liv samma dag. Han förhördes av polisen men släpptes efter att det stod klart att han hade varit någon annanstans vid tidpunkten för slagsmålet och morden.</p>\n<div>\n<p>Efter dörrknackning i grannskapet kom det fram att en bil hade setts lämna Brandbergens centrum tidigt samma morgon. Förmodligen en Mercedes. Den 9 september 1980 utfärdades en efterlysning av den aktuella bilen. Samtidigt beordrade chefsåklagare Claes Edlund att Gunnar Palmroth och hans fästmö skulle gripas misstänkta för inblandning. Paret hade setts under bråket som ledde fram till morden och hade tidigare själva bott i Brandbergen.</p>\n<h6>Mördaren grips</h6>\n<p>En polispatrull i Göteborg hittade snart bilen på Hisingen, nära englandsfärjans färjeterminal i Skandiahamnen  Fordonet stoppades, och Gunnar Palmroth greps tillsammans med sin 20-åriga fästmö och deras spädbarn. Han bar fortfarande en skjorta, byxor och underkläder fläckade med offrens blod.</p>\n<p>Den 10 september på kvällen transporterades Palmroth och hans fästmö under tung sekretess och sträng säkerhet till Handens polisstation.  Den unga kvinnan, gripen tillsammans med Palmroth i Göteborg, förnekade all inblandning och all kännedom om händelserna.</p>\n<p>Polisen misstänkte till en början att morden kunde ha varit kopplade till en familjefejd. Detta då både offer och förövare var kaléromer. Dessutom trodde många vänner och släktingar att det var så.</p>\n<p>Utredningen pekade istället på en giftig blandning av alkohol och psykisk ohälsa. Den 11 september erkände Palmroth morden och beskrev dådet som ett “ögonblick av galenskap.”</p>\n<p>Den 12 september lade chefsåklagaren Claes Edlund ner åtalet mot en 20-årig man som misstänkt medbrottsling varit efterlyst i sin frånvaro. Mannen, en släkting till Palmroth, efterlystes den 9 september, när polisen fortfarande trodde att morden hade utförts av två män tillsammans.</p>\n<p>Den 15 september begärde chefsåklagare Claes Edlund att Palmroth och hans fästmö skulle häktas. Handens tingsrätt höll med, och förhandlingen var över snabbt eftersom ingen motsatte sig. Enligt deras uttalanden vid den tiden hade kvinnan varit i lägenheten med Palmroth fram till början av morden. På förhand hade paret åkt hem tillsammans för att hämta de vapen som senare användes. Båda hävdade dock att hon gick innan han började skjuta.</p>\n<p>Den 16 september släpptes fästmön. Hon gömde sig omedelbart för att undvika eventuella hämndattacker. Domstolen slog fast att misstankarna mot henne inte var tillräckligt starka för att motivera fortsatt frihetsberövande. Palmroth förblev dock häktad. Den 18 september omhäktades han.</p>\n<h6>Rättegång</h6>\n<p>Senare under hösten 1980 beslutades, på rekommendation av Socialstyrelsen, att Palmroth skulle genomgå en fullständig psykiatrisk utredning, eftersom hans psykiska tillstånd ansågs vara mycket instabilt. Rättegången, som ursprungligen var satt till den 4 december 1980, sköts upp till början av 1981.</p>\n<p>Den 11 februari 1981 framträdde Palmroth inför Handen tingsrätt som misstänkt för morden. Rättegången bevakades noga av ett 30-tal poliser, eftersom myndigheterna inte uteslöt möjligheten till hämndattacker mot de anklagade.</p>\n</div>\n<div>\n<p>Gunnar Palmroth med smeknamnet &#8221;Käppyrä&#8221; föddes 1958 i Finland. Han tillbringade en stor del av sin barndom på olika barnhem. När familjen flyttade till Sverige hade han endast genomgått ett års finsk skola. Hans far stannade kvar i Finland för att avtjäna ett flerårigt fängelsestraff för dråp och blev senare handikappad efter en hämndattack av offrets familj. Under sin ungdom dömdes Palmroth för en lång rad brott.</p>\n<p>Den 11 mars 1981 dömde Handens tingsrätt Palmroth till psykiatrisk vård för morden på de fyra personerna i Brandbergen. Han utvisades också permanent från Sverige. Detta tycks aldrig ha skett eller ha upprätthållits. Palmroth förväntades överföras till psykiatrisk vård i Finland inom några månader.</p>\n</div>\n<div>\n<div>\n<h5>Palmroth mördas 20 år senare</h5>\n<p>Tjugo år tidigare, efter massmordet, hade polisen redan fruktat att hämndaktioner en dag skulle kunna följa. Efter morden i Brandbergen tillbringade Palmroth fem år i rättspsykiatrisk vård och avtjänade ett flertal fängelsestraff för olika vålds- och egendomsbrott. I september 2000 släpptes han från ett långt straff i Hallfängelset.</p>\n<p>Bara några månader senare, den 12 januari 2001, sköts Palmroth ner utanför Stockholms centralstation av Väinö Bergs 36-årige son, Vartti Isberg Skottlossningen ägde rum runt klockan 20 på Vasagatan, nära restaurangen Orientexpressen i anslutning till stationen. Palmroth och en kvinna satt i en bil utanför restaurangen när ett annat fordon stannade bredvid dem. Isberg klev ut, höjde en pistol och sköt upprepade gånger genom sidofönstret inför ett fyrtiotal vittnen och tömde magasinet. Palmroth blev träffad av flera skott och dog på platsen. Hans följeslagare, en 49-årig kvinna i passagerarsätet, träffades i arm och rygg men överlevde. Hon fördes  till Södersjukhusets sjukhus, där hon opererades. När hon väl var stabil kunde hon lämna sin redogörelse till polisen.</p>\n<h6>Mördaren</h6>\n<p>Efter mordet flydde Isberg i en väntande sportbil. Runt klockan 21 hittades flyktbilen övergiven nära sjön Trekanten, invid Liljeholmen och Gröndal i södra Stockholm.</p>\n<p>Dagen därpå, den 13 januari 2001, överlämnade Isberg sig till polisen. Vid den tiden hade han redan varit efterlyst misstänkt för mord sen de tidiga morgontimmarna.</p>\n<p>Vartti Isberg var son till Väinö Berg och brorson till Dagmari Berg-Malm. Polisen misstänkte att han utförde skottlossningen som hämnd för sin far och faster. Vid tiden för mordet bodde större delen av hans familj i Finland.</p>\n<p>Den 14 januari 2001 häktades Isberg på sannolika skäl för att ha mördat Palmroth på centralstationen. Han beordrades också att genomgå en preliminär psykiatrisk utvärdering. Säkerheten vid tingsrätten skärptes, med flera uniformerade officerare närvarande både inne i rättssalen och utanför.</p>\n<h6>Isberg friges</h6>\n<p>Den 16 juli 2001 dömdes Isberg av Stockholms tingsrätt till sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Förutom mord dömdes han för mordförsök och vållande till fara för annan person. När han väl hade avtjänat sitt straff skulle han utvisas från Sverige på livstid. Han hölls kvar på Karsuddens sjukhus till den 8 november 2002. I december samma år frigavs han och utvisades till Finland.</p>\n<p>Normalt kunde en person under särskild utskrivningsprövning inte friges förrän länsstyrelsen hade prövat ärendet efter att ha hört både åklagaren och den behandlande läkaren. Men denna regel gällde inte om personen också dömdes till utvisning. I sådana fall räckte det med att läkaren, patienten och den utvisande myndigheten, dvs polisen var överens. Formellt skulle polisen begära att utvisningen skulle verkställas, och läkaren skulle intyga att det inte längre fanns något vårdbehov. I praktiken föll det dock ibland på den ansvarige läkaren att informera polisen om att det var dags, vilket är vad som hände i det här fallet.</p>\n<p>Åklagaren uppgav dock att hon inte formellt informerades om frigivningen. Hon fick indirekt veta att mannen hade skrivits ut och att polisen i Nyköping redan hade genomfört utvisningen. Då hade den ansvarige läkaren på Karsuddens sjukhus redan informerat polisen om att mannen gick med på utvisning och att hans tillstånd tillät det.</p>\n<h6>Isberg om sitt liv</h6>\n<p>I oktober 2024 släppte Isberg en bok om sitt liv, <em>Blood Vengeance – The Life of a Gypsy Leader</em>, som beskriver hans liv  och utforskar de mörkare aspekterna av det finska romska samhället.  Boken skrevs tillsammans med journalisten Rami Mäkinen och före detta brottslingen Omos &#8221;Opa&#8221; Okoh. I boken kommenterade Isberg mordet på sin far och faster: &#8221;Det brottet slet isär vår familj; jag kunde inte sova eller tänka på något annat förutom att jag en dag skulle avsluta det här,&#8221; och tillade, &#8221;Jag ångrar inte mordet jag begick. Jag hade ångrat mig om jag hade riktat in mig på en oskyldig person.</p>\n<h6>Läs mer:</h6>\n<ul>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2023/06/11/masskjutningar-i-sverige/\" rel=\"bookmark\">Masskjutningar i Sverige</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2017/04/11/svenska-massmord-poliser-farligare-an-terrorister/\" rel=\"bookmark\">Svenska massmord – poliser farligare än terrorister</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/?s=Risbergska\">Morden på Risbergska</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2025/01/23/tingshusmorden-soderhamn-1971/\" rel=\"bookmark\">Tingshusmorden – Söderhamn 1971</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/03/spelcafemorden-i-malmo/\">Spelcafémorden</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/02/stureplansmorden-en-av-de-varsta-skjutningarna/\" rel=\"bookmark\">Stureplansmorden – en av de värsta skjutningarna</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/21/skjutningen-pa-var-krog-och-bar/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">Skjutningen på Vår Krog och Bar</a></li>\n<li><a href=\"https://gamlagoteborg.se/2015/11/30/mordet-pa-styrbjorn-colliander/\" target=\"_blank\" rel=\"noopener\">Mordet på Styrbjörn Colliander</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2023/06/11/flera-skadade-och-en-dod-vid-skjutning-i-stockholm/\">Farstaskjutningen</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2017/02/11/rumanmorden/\" rel=\"bookmark\">Rumänmorden</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2023/02/15/dubbelmordet-pa-mynta-cafe/\" rel=\"bookmark\">Dubbelmordet på Mynta café</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/10/11/bakluckemorden-i-skane/\" rel=\"bookmark\">Bakluckemorden i Skåne</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/05/torslandabomben-ett-av-sveriges-varsta-gangdad/\" rel=\"bookmark\">Torslandabomben</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/09/skotten-i-stora-hoga-dodade-tva-personer/\" rel=\"bookmark\">Skotten i Stora Höga</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/06/dubbelmordet-i-hammarkullen-2006/\" target=\"_blank\" rel=\"bookmark noopener\">Dubbelmordet i Hammarkullen 2006</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/07/surtemordet-gangrelaterat-dubbelmord/\" rel=\"bookmark\">Surtemordet – gängrelaterat dubbelmord</a></li>\n<li><a href=\"https://blog.zaramis.se/2022/09/08/dubbelmordet-pa-hells-angels-garden-2001/\">Dubbelmordet på Hells Angels-gården 2001</a></li>\n</ul>\n</div>\n<div class=\"vivaldi-translate-copy-row\"></div>\n</div>"
  },
  "description": "Den 8 september 1980 i Brandbergen, Haninge kommun, inträffade ett massmord. Massmord är ovanligt i Sverige och det handlar oftast om en man som skjuter ihjäl hela sin familj och sig själv.",
  "path": "/2026/06/28/massmordet-i-brandbergen-1980/",
  "publishedAt": "2026-06-28T08:57:46.000Z",
  "site": "at://did:plc:pizww5qdgw6kno3aggnu7afe/site.standard.publication/3mnmogect2jni",
  "tags": [
    "Brandbergen",
    "Mord",
    "Skjutning",
    "Våldtäkt",
    "Brott",
    "Haninge",
    "Våld"
  ],
  "textContent": "Den 8 september 1980 i Brandbergen, Haninge kommun, inträffade ett massmord. Massmord är ovanligt i Sverige och det handlar oftast om en man som skjuter ihjäl hela sin familj och sig själv. Några kända undantag är morden på Risbergska i Örebro 2025, morden på Sturekompaniet 1994, Flinks masskjutning i Falun 1994, morden i Söderhamns tingsrätt 1971, Solbergamorden 1950, Sydowska morden 1932 och Prins Carl-massakern år 1900. Andra liknande dåd är skjutningen på Cue club i Göteborg 1976 och skolskjutningen i Kungälv 1961. Massmordet i Brandbergen 1980 Brandbergen. Bild: Jan Augustsson / Riksantikvarieämbetet. Licens: CC BY 2.5 Söndagskvällen den 7 september 1980 samlades flera personer i en liten bottenvåningslägenhet på Jungfruns gata 401 i Brandbergen, söder om Stockholm. Däribland Väinö Berg, Olavi Mikkonen, Richard Koistinen, Dagmari Berg-Malm (syster till Väinö Berg). Gunnar Palmroth och Palmroths fästmö. De tillbringade kvällen med att dricka tillsammans. Alla var mellan 20 och 35 år gamla, Syskonen Berg och Palmroth var kalé-romer (kallas oftast finska romer i Sverige). Syskonen Berg kom från en familj som redan hade drabbats av upprepade tragedier då flera av deras bröder och systrar tidigare hade mördats. Gunnar Palmroth hade en historia av alkoholism och ett långt brottsregister. Bara tio dagar tidigare, den 27 augusti 1980, hade han villkorligt släppts från Karsuddens sjukhus. Där hade han suttit fängslad i ett år efter att ha dömts för våldtäkt. Nyheten om hans frigivning chockade hans släktingar, som inte trodde att han mådde bra och fruktade att något fruktansvärt kunde hända. Sjukhuset hade gjort hans frigivning villkorad av att han avstod från alkohol, men det hoppet uppfylldes inte. Redan vid 18-tiden utbröt ett bråk utanför själva lägenheten. Men värre skulle det bli lite senare. Enligt polisens rekonstruktioner lämnade Palmroths fästmö lägenheten sent på natten för att ta hand om sitt spädbarn. Kvar fanns Palmroth, Berg, Mikkonen, Koistinen och Berg-Malm. När männen väl hade somnat tvingade Palmroth kvinnan att ha sex med honom under pistolhot. Under överfallet gick pistolen av och dödade henne. När de tre männen vaknade och försökte ingripa vände sig Palmroth mot dem. Han sköt, högg och skar halsen av dem och lämnade dem att blöda ihjäl i lägenheten. Han släpade sedan ut den döda kvinnans kropp och dumpade henne i byggnadens hisschakt. Morden upptäcks Morden upptäcktes nästa morgon, den 8 september 1980, när en släkting besökte lägenheten. Tre män hittades döda i samma rum. Kort därefter hittades kvinnans kropp i hisschaktet. Hyresgästen, som ursprungligen misstänktes vara bland de döda, hittades senare vid liv samma dag. Han förhördes av polisen men släpptes efter att det stod klart att han hade varit någon annanstans vid tidpunkten för slagsmålet och morden. Efter dörrknackning i grannskapet kom det fram att en bil hade setts lämna Brandbergens centrum tidigt samma morgon. Förmodligen en Mercedes. Den 9 september 1980 utfärdades en efterlysning av den aktuella bilen. Samtidigt beordrade chefsåklagare Claes Edlund att Gunnar Palmroth och hans fästmö skulle gripas misstänkta för inblandning. Paret hade setts under bråket som ledde fram till morden och hade tidigare själva bott i Brandbergen. Mördaren grips En polispatrull i Göteborg hittade snart bilen på Hisingen, nära englandsfärjans färjeterminal i Skandiahamnen Fordonet stoppades, och Gunnar Palmroth greps tillsammans med sin 20-åriga fästmö och deras spädbarn. Han bar fortfarande en skjorta, byxor och underkläder fläckade med offrens blod. Den 10 september på kvällen transporterades Palmroth och hans fästmö under tung sekretess och sträng säkerhet till Handens polisstation. Den unga kvinnan, gripen tillsammans med Palmroth i Göteborg, förnekade all inblandning och all kännedom om händelserna. Polisen misstänkte till en början att morden kunde ha varit kopplade till en familjefejd. Detta då både offer och förövare var kaléromer. Dessutom trodde många vänner och släktingar att det var så. Utredningen pekade istället på en giftig blandning av alkohol och psykisk ohälsa. Den 11 september erkände Palmroth morden och beskrev dådet som ett “ögonblick av galenskap.” Den 12 september lade chefsåklagaren Claes Edlund ner åtalet mot en 20-årig man som misstänkt medbrottsling varit efterlyst i sin frånvaro. Mannen, en släkting till Palmroth, efterlystes den 9 september, när polisen fortfarande trodde att morden hade utförts av två män tillsammans. Den 15 september begärde chefsåklagare Claes Edlund att Palmroth och hans fästmö skulle häktas. Handens tingsrätt höll med, och förhandlingen var över snabbt eftersom ingen motsatte sig. Enligt deras uttalanden vid den tiden hade kvinnan varit i lägenheten med Palmroth fram till början av morden. På förhand hade paret åkt hem tillsammans för att hämta de vapen som senare användes. Båda hävdade dock att hon gick innan han började skjuta. Den 16 september släpptes fästmön. Hon gömde sig omedelbart för att undvika eventuella hämndattacker. Domstolen slog fast att misstankarna mot henne inte var tillräckligt starka för att motivera fortsatt frihetsberövande. Palmroth förblev dock häktad. Den 18 september omhäktades han. Rättegång Senare under hösten 1980 beslutades, på rekommendation av Socialstyrelsen, att Palmroth skulle genomgå en fullständig psykiatrisk utredning, eftersom hans psykiska tillstånd ansågs vara mycket instabilt. Rättegången, som ursprungligen var satt till den 4 december 1980, sköts upp till början av 1981. Den 11 februari 1981 framträdde Palmroth inför Handen tingsrätt som misstänkt för morden. Rättegången bevakades noga av ett 30-tal poliser, eftersom myndigheterna inte uteslöt möjligheten till hämndattacker mot de anklagade. Gunnar Palmroth med smeknamnet ”Käppyrä” föddes 1958 i Finland. Han tillbringade en stor del av sin barndom på olika barnhem. När familjen flyttade till Sverige hade han endast genomgått ett års finsk skola. Hans far stannade kvar i Finland för att avtjäna ett flerårigt fängelsestraff för dråp och blev senare handikappad efter en hämndattack av offrets familj. Under sin ungdom dömdes Palmroth för en lång rad brott. Den 11 mars 1981 dömde Handens tingsrätt Palmroth till psykiatrisk vård för morden på de fyra personerna i Brandbergen. Han utvisades också permanent från Sverige. Detta tycks aldrig ha skett eller ha upprätthållits. Palmroth förväntades överföras till psykiatrisk vård i Finland inom några månader. Palmroth mördas 20 år senare Tjugo år tidigare, efter massmordet, hade polisen redan fruktat att hämndaktioner en dag skulle kunna följa. Efter morden i Brandbergen tillbringade Palmroth fem år i rättspsykiatrisk vård och avtjänade ett flertal fängelsestraff för olika vålds- och egendomsbrott. I september 2000 släpptes han från ett långt straff i Hallfängelset. Bara några månader senare, den 12 januari 2001, sköts Palmroth ner utanför Stockholms centralstation av Väinö Bergs 36-årige son, Vartti Isberg Skottlossningen ägde rum runt klockan 20 på Vasagatan, nära restaurangen Orientexpressen i anslutning till stationen. Palmroth och en kvinna satt i en bil utanför restaurangen när ett annat fordon stannade bredvid dem. Isberg klev ut, höjde en pistol och sköt upprepade gånger genom sidofönstret inför ett fyrtiotal vittnen och tömde magasinet. Palmroth blev träffad av flera skott och dog på platsen. Hans följeslagare, en 49-årig kvinna i passagerarsätet, träffades i arm och rygg men överlevde. Hon fördes till Södersjukhusets sjukhus, där hon opererades. När hon väl var stabil kunde hon lämna sin redogörelse till polisen. Mördaren Efter mordet flydde Isberg i en väntande sportbil. Runt klockan 21 hittades flyktbilen övergiven nära sjön Trekanten, invid Liljeholmen och Gröndal i södra Stockholm. Dagen därpå, den 13 januari 2001, överlämnade Isberg sig till polisen. Vid den tiden hade han redan varit efterlyst misstänkt för mord sen de tidiga morgontimmarna. Vartti Isberg var son till Väinö Berg och brorson till Dagmari Berg-Malm. Polisen misstänkte att han utförde skottlossningen som hämnd för sin far och faster. Vid tiden för mordet bodde större delen av hans familj i Finland. Den 14 januari 2001 häktades Isberg på sannolika skäl för att ha mördat Palmroth på centralstationen. Han beordrades också att genomgå en preliminär psykiatrisk utvärdering. Säkerheten vid tingsrätten skärptes, med flera uniformerade officerare närvarande både inne i rättssalen och utanför. Isberg friges Den 16 juli 2001 dömdes Isberg av Stockholms tingsrätt till sluten psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Förutom mord dömdes han för mordförsök och vållande till fara för annan person. När han väl hade avtjänat sitt straff skulle han utvisas från Sverige på livstid. Han hölls kvar på Karsuddens sjukhus till den 8 november 2002. I december samma år frigavs han och utvisades till Finland. Normalt kunde en person under särskild utskrivningsprövning inte friges förrän länsstyrelsen hade prövat ärendet efter att ha hört både åklagaren och den behandlande läkaren. Men denna regel gällde inte om personen också dömdes till utvisning. I sådana fall räckte det med att läkaren, patienten och den utvisande myndigheten, dvs polisen var överens. Formellt skulle polisen begära att utvisningen skulle verkställas, och läkaren skulle intyga att det inte längre fanns något vårdbehov. I praktiken föll det dock ibland på den ansvarige läkaren att informera polisen om att det var dags, vilket är vad som hände i det här fallet. Åklagaren uppgav dock att hon inte formellt informerades om frigivningen. Hon fick indirekt veta att mannen hade skrivits ut och att polisen i Nyköping redan hade genomfört utvisningen. Då hade den ansvarige läkaren på Karsuddens sjukhus redan informerat polisen om att mannen gick med på utvisning och att hans tillstånd tillät det. Isberg om sitt liv I oktober 2024 släppte Isberg en bok om sitt liv, Blood Vengeance – The Life of a Gypsy Leader, som beskriver hans liv och utforskar de mörkare aspekterna av det finska romska samhället. Boken skrevs tillsammans med journalisten Rami Mäkinen och före detta brottslingen Omos ”Opa” Okoh. I boken kommenterade Isberg mordet på sin far och faster: ”Det brottet slet isär vår familj; jag kunde inte sova eller tänka på något annat förutom att jag en dag skulle avsluta det här,” och tillade, ”Jag ångrar inte mordet jag begick. Jag hade ångrat mig om jag hade riktat in mig på en oskyldig person. Läs mer: Masskjutningar i Sverige Svenska massmord – poliser farligare än terrorister Morden på Risbergska Tingshusmorden – Söderhamn 1971 Spelcafémorden Stureplansmorden – en av de värsta skjutningarna Skjutningen på Vår Krog och Bar Mordet på Styrbjörn Colliander Farstaskjutningen Rumänmorden Dubbelmordet på Mynta café Bakluckemorden i Skåne Torslandabomben Skotten i Stora Höga Dubbelmordet i Hammarkullen 2006 Surtemordet – gängrelaterat dubbelmord Dubbelmordet på Hells Angels-gården 2001",
  "title": "Massmordet i Brandbergen 1980"
}