{
  "$type": "site.standard.document",
  "bskyPostRef": {
    "cid": "bafyreidnk5duuet4vpxjx5nyvf5b43kbzonbkyooqnth7q6kgtlcgzwflm",
    "uri": "at://did:plc:fekbudfebznhxq7agaref56m/app.bsky.feed.post/3mo5ryhe6b2j2"
  },
  "coverImage": {
    "$type": "blob",
    "ref": {
      "$link": "bafkreifvb4j7uhuvdabzlwys7ljsmtseic4mn4klgczv37xec2qinvqqvu"
    },
    "mimeType": "image/jpeg",
    "size": 181336
  },
  "description": "De stod så ett par sekunder tills spänningen blev för stark och rådjuret med en hastig rörelse vände på nosen och begav sig, ömsom springande, ömsom hoppande in bland buskar och snår och försvann ur deras blickfång",
  "path": "/vattendroppar-reprogression-scen-5/",
  "publishedAt": "2026-06-13T08:00:31.000Z",
  "site": "https://www.simplicitet.se",
  "tags": [
    "Subscribe now"
  ],
  "textContent": "De hade svängt in på en mindre skogsstig, just innan ett nytt motlut som inte sett särdeles lockande ut. Pojken berättade att det inte varit någon mening med att fortsätta upp längs bilvägen eftersom backen endast fört dem till en grind och ett inhägnat område. Den skogsstig de givit sig in på var egentligen en vandringsled, men fullt framkomlig även per cykel. De cyklade visslande i bredd. Pojken hade för bara någon kort stund sedan börjat vissla temat ur \"Den tredje mannen\". Han visslade med full kraft och lyckades med stor säkerhet pricka in varje skiftning i melodin. Efter en stunds tvekan, och åtskilliga sidoblickar, hade också mannen hakat på i melodin. Hans ton var försiktig och trevande och långt ifrån så öppen och oförställd som pojkens. En bit in i skogen, invid en stor kaststen, som någon okänd jätte slungat dit i tidernas begynnelse, något böjd över en grästuva, fick de plötsligt syn på ett rådjur och tystnade med sitt visslande. Rådjuren var talrika i området och mannen hade vid ett flertal tillfällen sett dem längs bilvägen. De milda vintrarna under senare år hade bidragit till stammens ymnighet och frodande välmående. Det var dessutom dåligt med naturliga fiender i dessa trakter. De kunde leva ett fridfullt liv, och utan bekymmer ägna sig åt sådant de fann mest lockande. De stannade försiktigt till. Rådjuret hade också upptäckt dem, och de stod nu och studerade varandra. Människor och rådjur. Rådjuret med vaksam nervositet, och människorna med uppmärksam nyfikenhet. De stod så ett par sekunder tills spänningen blev för stark och rådjuret med en hastig rörelse vände på nosen och begav sig, ömsom springande, ömsom hoppande in bland buskar och snår och försvann ur deras blickfång.\n\n### This post is for subscribers only\n\nBecome a member to get access to all content\n\nSubscribe now",
  "title": "Vattendroppar - Reprogression Scen 5",
  "updatedAt": "2026-06-13T08:00:31.659Z"
}