Reflektion: XXVI 24

Under senaste veckan har jag överraskat mig själv i drömmarna. Det är inte klardrömmar men ändå tydliga på ett sätt som om det är något som jag vill säga mig själv eller komma till insikt om. Det är med känslan att verkligheten är något som kan uppdagas men som glider undan när man börjar tänka på det. Den tanken återvände senare på morgonen då jag först inte hittade min klocka, sedan när jag tittade på samma ställe en gång till liksom bara låg den där, på överkastet som jag en stund tidigare lagt över sängen. Det var som om någon, utan att jag förstår hur, placerat den där för att underlätta för mig att hitta den. Ungefär så upplevs också drömmarna.

This post is for subscribers only

Become a member to get access to all content

Subscribe now